Och solen som går ner klockan 15.03 idag kommer om bara en vecka att hålla sig uppe ytterligare elva minuter. Totalt blir dagsljustiden, om man nu kan kalla det här dagsljus, hela sjutton minuter längre. Sjutton minuter! Det är tur att det tar en vecka i alla fall, så att man hinner vänja sig.

Om man skulle ta och göra någonting av det som finns i kylen…

Eller en helt ny kategori, kanske: saker som ser ut att tycka synd om sig själva.

Finns att köpa på PSapotek vid s:t eriksplan.

Duschsandal heter den, påstås vara ett så kallat Hjälpmedel.
Tortyrredskap skulle jag säga, föreställ dig bara känslan när du sätter din (nyduschade?) fot i den. Raspandet under fotsulan, lite bestämt precis under foten och mer kittlande längs med fotens sidor. Och ovanborsten, in mellan tårna.

Tänk bara om man hade haft en sådan att plåga kalsonggubben* med…

(* dag 3 av 62.)

Jag hörde den och jag hade rätt bra koll på var den var. Trodde jag.
Fullt påklädd som jag var tänkte jag att enda stället den kunde sticka var i området kring huvudet och då skulle jag höra den först, tänkte jag och drog upp tröjans luva över huvudet och fortsatte att skriva.

Det lilla aset stack mig i foten, genom strumpan, i höger pektå, precis ovanför nageln.
Det kan vara det värsta stället.

Kan vara arbetsdagens höjdpunkt.

Edit: Ja, men visst är det väl självklart att man får ett inkommande samtal när man sitter där med en halv tomat i munnen?